When making representations of interior architecture, we imagine its becoming. One aspect of its qualities is the imaginary and also the spatial promise it can give. We can inhabit the space of a model or a drawing by using our own imagination. Without these dreams about the becoming, we will not challenge ourselves and the field we are in. A model is a representation, a place that comes to act for another place. It has endless possibilities and provides space for the unexpected. Moments can become ungraspable, a kind of passage into the unknown. It can serve you by becoming something wherein something else can take place – where we can inhabit an image, a kind of frozen moment in time, where everything yet is possible.
När vi skapar representationer inom inredningsarkitektur föreställer vi oss vad som ska hända. En aspekt av kvaliteter och egenskaper är det imaginära, men även de rumsliga löften det kan ge. Vi kan bebo rumsligheten i en modell eller en ritning med hjälp av vår egen fantasi. Utan dessa drömmar om framtiden kommer vi inte att utmana oss själva och fältet vi befinner oss i. Modellen är en representation, en plats som kommer att agera för en annan plats. Den har oändliga möjligheter och ger utrymme för det oväntade. Ögonblicken kan bli ogripbara, en slags passage in i det okända. Den kan hjälpa dig genom att bli någonting där något annat kan ske. Där vi kan bebo en bild, ett slags fruset ögonblick i tiden, där allt ännu är möjligt.
