Audio/video room installation
The hole, the safest place.
The longer we fall, the slower everything gets.
There, we become one with our thoughts. There, our addiction becomes the only truth.
And the truth becomes reality.
Without bottom, we can move around peacefully in the space.
The wound never heals as we’re always touching it.
The lack of control is enticing. The lack of character is enticing; the addiction.
The habit from the addiction – reality.
The addiction to entering our own temptation – the hole. The sorrow.
follow me to the side
it’s better for you here on the other side
I follow you everywhere
then I cleave you in half
I know that you don’t want me here
but you need me
I am so light
Come! I’ll take you home
Audio/video room installation
Hålet, den tryggaste platsen.
När en faller längre och längre ner, går allting långsammare och långsammare.
Där blir en ett med sina tankar. Där blir ens beroende den enda sanningen.
Och sanningen, blir verklighet.
Utan botten, kan en flyta runt, lugnt i den rymden.
Såret läker aldrig, då en alltid kommer åt det.
Bristen på kontroll lockar. Bristen på karaktär lockar, beroendet.
Vanan från beroendet – verkligheten.
Beroendet att gå in i sin egna lockelse – hålet. Sörjan.
följ med mig åt sidan
du får det bättre här på andra sidan
jag följer dig överallt
sen klyver jag dig på hälften
jag vet att du inte vill ha mig här
men du behöver mig
jag är så lätt
Kom! jag tar dig hem
