Beware the slenderman
Pickman’s model
I’ve always wanted to tell stories, but writing has never been something I’ve felt comfortable with. I’m a sculptor and sculpting is my tool. In my project “Occult curiosities” I’ve worked with methods where my sculptures are the ones telling the stories.
Horror is the genre my stories belong to, and the horror genre allows me to tackle current problems from a different perspective. In the form of reliquaries dedicated to fictional horror icons, I want to tell their stories but also address the parts of their stories that spills out in the real world. The place where the lines get blurred. The backside of the piece tells the backside of the story.
I tell a story that begins with an online urban legend and ends with a lifetime jail sentence for two twelve-year-old girls. I tell my favorite Lovecraft-novel, a story that has had a huge influence in my work, but I also address the problem that appears when the work you love comes from a person with horrible opinions.
Jag har alltid velat berätta historier, men skrift har aldrig varit ett verktyg jag känt mig bekväm i. Jag är en skulptör och mitt skulpterande är mitt verktyg. I projektet ”Occult curiosities” vill jag utforska metoder där det skulpterade objektet står för historieberättandet.
Skräck är den genre mina historier tillhör och skräckgenren ger mig möjlighet att angripa aktuella problem och händelser från ett annorlunda perspektiv. I form av relikvarier dedikerade till fiktiva skräckikoner vill jag både berätta deras historier, men också beröra dom punkter där den fiktiva skräcken flutit ut i verkligheten och linjerna börjat suddas ut. Verkens baksida är historiens baksida.
I mina verk tar jag upp det som började som en vandringssägen från internet och slutade med att två tolvåriga flickor får spendera livstid i fängelse. Jag berättar min favoritnovell av H.P. Lovecraft, en historia som haft enorm betydelse för mig, men jag tar också upp det problem som uppstår när ens förebild visar sig ha fruktansvärda åsikter.
