Since the technological developments within the field of textiles are moving at such a fast pace, it is important for me to integrate my digital skills with my artisanal background. I want to give myself the tools to fluently switch between on- and off-screen creation, in order to blend analogue and digital.
Within textiles, there is an increasing focus on smart textiles, an area where function, artificial intelligence and virtual reality are central concepts. Soon, it will be possible for the online consumer to make a 3D scan of their body in order to create an avatar or to buy clothes that respond to the needs of their body. Humankind is fusing with technology. They both contrast and complement each other. The design of the piece revolves around the relationship between organism and machine.
In a society that is becoming increasingly digitised, this is my attempt, to all intents and purposes, to digitise textiles – a venture that aims to make a tactile fabric seem virtual.
Eftersom att teknologin inom det textila fältet utvecklas snabbt är det viktigt för mig att integrera mina digitala färdigheter med min hantverksmässiga bakgrund. Jag vill ge mig själv verktyg för att obehindrat kunna växla mellan ett skapande i och utanför skärmen för att förena det analoga med det digitala.
Det textila fältet fokuserar allt mer på smarta textilier, där idén om funktion, artificiell intelligens och virtuell verklighet är central. Snart kan den näthandlande konsumenten 3D-skanna sin kropp för att skapa en avatar eller köpa kläder som reagerar på kroppens behov. Människan smälter samman med teknologin. De står både i kontrast och koppling till varandra. Utformningen av verket kretsar kring förhållandet mellan organism och maskin.
I ett samhälle där allt blir mer digitaliserat är det här mitt försök att skenbart digitalisera textilen – en dribbling vars mål är att få ett taktilt tyg att kännas virtuellt.
