Double Care
Washing
Washing
I used to think that it took courage to paint, but I have come to the conclusion that there’s a place where you don’t need the courage since there isn’t any resistance. If you’re not afraid then you don’t have to be brave. This is the place I seek to be at when I paint.
My practice is an investigation of making. What does it mean to pull something out into existence? Painting suits well since it becomes a recording of my actions and decisions. All movements leave traces to respond to.
In the research of making, the question of different types of knowledge and states of mind are also embedded. What is practical knowledge, the one within the body? Is there such a thing as undisturbed access to it? And how can that type of know-how stand against a critical approach to the intuitive?
Washing
Jag brukade tro att det behövdes mod för att måla, men jag har kommit att förstå att det finns en plats där modet inte behövs eftersom motståndet är borta. Är man inte rädd behöver man inte vara modig. Det är på denna plats jag försöker att vara när jag målar.
Min praktik är ett pågående undersökande av görande. Vad innebär det att dra fram något i existensen? Att måla passar detta utforskande eftersom det är en inspelning av mina handlingar och beslut. Alla rörelser lämnar ett spår som jag sedan måste förhålla mig till och respondera på.
I utforskandet av görandet ligger också frågan om olika typer av kunskap och tillstånd inbäddad. Vad är praktisk kunskap, den som som sitter i kroppen? Kan man ha ostörd tillgång till den? Hur kan den typen av know-how stå mot ett kritiskt förhållningsätt till det intuitiva?
