Through an exploration of the micro and the macro, the individual and the system, I have tried to catch sight of what affects unaccompanied girls’ opportunities for education and jobs in Swedish society.
The exploration revealed that the image created in society of a poor and ignorant youth was frustrating; the girls did not feel that they fitted that description.
My proposal is an arena where you, through your role model, get an opportunity to show who you are. In your classroom, together with classmates and teachers, you can create openings for other conversations and expand the idea of what is possible.
To show respect for an individual by trying to get a glimpse of who she is and of what she dreams.
Genom ett utforskande mellan det lilla och det stora, individen och systemet har jag försökt få syn på vad som påverkar ensamkommande tjejers möjligheter till utbildning och jobb i det svenska samhället.
I undersökningen kom det fram att samhällsbilden av en själv som en fattig och okunnig ungdom var frustrerande, tjejerna upplevde sig inte tillhöra den gruppen. Av lärare beskrivs de i många fall som osynliga.
Mitt förslag är en arena där man genom sin förebild på sitt sätt får visa vem man är. I klassrummet tillsammans med klasskamrater och lärare skapa öppningar för andra samtal och inspirera till förväntningar hos en själv och andra.
Så istället för att inte fråga, respektera en individ genom att försöka kika in, glänta på vem det är, och vad hon drömmer om.
