And then you were transported through separate realities
All fragments of the shattered contemporary
To search for answers to its puzzling questions
Expansion as natural law and the holy individual
//
Maintaining of balance and the individual serving a collective
One has transformed its creating act into a lyrical ritual,
Endlessly searching for catharsis
One has lost power to the paranoid observation of the created as potential spell
In the beginning of time the world was sung out of singularity
A song still has the potential of painting a future
For that reason, one should be careful with what one sings
Guess one should sing balance, happiness and prosperity for all of the earth
But what if one becomes obsessed with singing something else?
Like one’s own perdition?
(fighting the desire for expansion, I lost against looklooklook [datura])
en plats där ingen gräns finns mellan nutid och urtid
fiktion och verklighet blivit ointressant
subjektivitet ersatt objektivitet
linjärt återgått till cirkulärt
att från den platsen transporterar sig genom olika verkligheter,
alla del av splittrad samtid
för att söka svar på frågor som förbryllar
om expansion som naturlag
individualiteten som helig
kontra
upprätthållande av balans
individen för ett kollektiv
En har förvandlat sitt skapande till poetisk ritual i sökandet efter katharsis
En har tagits över av paranoid tanke på att det skapade har besvärjelsens potential
I tidernas begynnelse blev ju världen sjungen fram ur intet,
sången har ännu makt att skapa framtid
och därför bör en vara försiktig med vad en sjunger
en borde kanske sjunga balans och välgång och lycka för hela jorden
men vad händer om en blir besatt av att sjunga något annat?
till exempel sin egen undergång?
(I kampen mot expansionsbegäret förlorade jag mot looklooklook [datura])